Under Influence/Transformation
om påverkan, makt och förändring

Ett samhälles rådande tillstånd kan sägas vara att befinna sig i ständig transformation. Graden av, tillika orsaken till omvandlingen, skiftar och tar sig under vissa perioder starkare uttryck än under andra. Ett fenomen som inte sällan brukas som förklaring till omvandlingar inom samhället är den teknologiska utvecklingen med datorteknologin som dess senaste anhalt. Ett sätt att tränga in i och försöka förstå omvandlingarna samt dess orsak och verkan är att närma sig kulturens sfär och ta hjälp av konsten, då
människan ända sedan sitt ursprung använt sig av just konsten som ett medel att förstå såväl sin omgivning som sig själv, samt relaterade förändringar. Med varje teknologi följer en utveckling och förändring av begrepp, några genomgår betydelsetransformationer medan andra uppstår som helt nya.
Virtuell, interaktivitet och artificiell är några av de begrepp som följt med datorteknologins utveckling. Begrepp vilka, precis som samhället, genomgått transformationer i fråga om betydelse. Parallellt med en
utveckling följer frågor, förhoppningar och rädsla. I anknytning till teknologin kan det handla om utopiska förhoppningar eller dystopiska framtidsvisioner. Oavsett vilket av dessa perspektiv vi som individer anammar - ett passionerat bejakande alternativt totalt förnekande - leder båda, enligt Martin Heidegger, till att "Vi är och förblir överallt ofria, och kedjade vid tekniken". Kvar finns frågorna.

I förhållande till verket saknar betraktaren möjlighet att själv välja sin position som deltagare eller ej. Den enda möjligheten är att avstå från att träda in i utställningsrummet. Redan innan publiken förstår vari hennes roll består, har hon således intagit denna roll. "Under Influence/Transformation" karaktäriseras av ett flöde där det rörliga, eller stillastående, subjektet genom sin närvaro och positionering i förhållande till verkets artificiella system, upprätthåller flödet. Även om betraktardeltagandet visat sig påverka utställningens utseende, till och med omfång, utgör fortfarande verket, så som Hagdahl valt att konstruera det, grunden. Hagdahl bibehåller kontrollen över interaktiviteten med hjälp av sin ursprungsstruktur och utgör dess kärna. Betraktaren kan därefter utgöra sändare, men den initierande sändaren - konstnären - initierar villkoren. Stipulera att betraktaren varit medveten om sin del i det interaktiva momentet och haft möjlighet att utröna hur hennes rörelser påverkat projektionerna. Kanske skulle hon då endast utföra vissa rörelser i syfte att uppnå ett särskilt resultat. I ett sådant scenario upprätthåller inte betraktaren flödet, utan styr över det. Konsekvensen blir ett reducerande av konstnärens makt. I "Under Influence/Transformation" aktualiseras en dialogartad typ av betraktardeltagande där betraktaren utgör en med- och motspelare. Medspelare i bemärkelsen att det är konstnären som ställt upp gränserna för interaktiviteten, motspelare i stunden hon varseblir sin egen roll. Detta, att först efter en tids befinnande i en situation, upptäcka att man är en av aktörerna, är inte bara signifikativt för beskrivningen av teknologisk konst. Det är även ett fenomen befintligt i samhället, och kan i ett bredare perspektiv läsas som en metafor för teknologins vara i samhället samt hur vi påverkas av den, vilket samtidigt leder till en
transformation av samhället. Vid en första anblick kan titeln, "Under Influence/Transformation", tyckas medium- och tidsspecifik, men vid ett närmare betraktande ter den sig betydligt mer komplex i sin relation till historien, såväl den teknologiska som den sociala. Frågan om makt är lättare att besvara om vi begränsar oss till teknologin där interaktivitetens begränsningar, så som de beskrivs här: att deltagaren har
möjlighet att röra sig runt i verket, men trots detta ej bli en fullständigt integrerad del av det, på ett tydligt sätt berör frågan om makt.

Att säga att allting är flytande och föränderligt, är en illusion. Detta är inte heller vad Hagdahl hävdar. Att säga att allting är under inflytande och transformation, är inte en illusion. Det är vår verklighet, såväl fysisk som digital och tillika den mening som på ett subtilt sätt, genom att röra sig mellan konkret teknologi och metaforernas poetiska dimension, befästs i Hagdahls verk.