AH (Annika Hansson): Association for Temporary Art [a:t ] påbörjades 1995.
Kan ni beskriva utgångspunkten för detta projekt?
Varför var och är Internet så centralt för projektet?

KH & ÅA (Karin Hansson och Åsa Andersson): Utgångspunkterna var flera. Vi
hade länge försökt skapa en plattform för att diskutera och förhoppningsvis
även förändra samtidskonstens roll i det offentliga samtalet. Att genom
direkt aktion vidga gränserna för det konstnärliga arbetet till att omfatta
ett större sammanhang än det traditionella gallerirummet. En inte helt
ovanlig idé, men samtidigt tillräckligt svår för att skänka lite liv till
en annars rätt konfliktlös konstnärsroll.

Dessutom ville vi dra in fler konstnärer i den sfär vi själva befann oss i
- IT-branchen - för att få diskutera frågor vi där tyckte var intressanta
ur ett konstnärligt perspektiv.
Det är inte helt ovanligt att konstnärer genomför sina projekt med hjälp av
en mängd människor som bidrar med material och tjänster. Tvärtom så är
detta en arbetsmetod, som naturligtvis blir en del i processen, men också
en del av verket. Det konstnärliga samtal man för med en mängd personer,
från snickare till företagsledningar, är både svårt och roligt, och ibland
mer intressant än den man i slutändan för med en mer konstinitierad
allmänhet. I [a:t] ville vi bland annat belysa denna roll, men också
underlätta den genom att bli mer organiserade. Det är mycket lättare att
driva igenom saker som grupp än som enskild konstnär.

Förutsättningen för projektet var alltså att vi skulle sätta samman
konstnärerna med företag som på olika sätt var intressanta för konstnärerna
- antingen för att de kunde bidra direkt med material, eller för att de på
ett mer teoretiskt plan kunde ge intressant input. Företagen skulle också
kunna bidra med internetaccess och en viss utbildning för de konstnärer som
saknade datorvana. Att internet var så centralt då var för att det var
relativt nytt för allmänheten och det fanns ett stort intresse att
undersöka detta från konstnärernas håll. Det som från början var tänkt att
bli en vanlig utställning omvandlades därför till att vara enbart på nätet.
Speciellt med projektet för oss som var med var också dialogen i gruppen
som genom en gemensam e-postlista kunde hållas vid liv på ett bättre sätt
än annars var vanligt vid grupputställningar. Löpande idéer och anekdoter
kunde delas av hela gruppen, som dessutom träffades IRL regelbundet under
projektets gång. Anledningen till att internet fortfarande verkar vara
centralt är rätt enkel. Fastän vi ser det som ett media bland andra vi
använder så finns allt vi gjort där kvar, i det gigantiska arkiv internet
är. Till skillnad från vanliga utställningar och seminarier som bara gäller
de som var där när det skedde. Internet är också en symbol för mer
djupgående förändringar som idag sker i samhället, och som har pågått under
hela 1900-talet i och med nya kommunikationsmetoder som radio, telefon, och
televisionen.

IT-branchen består lika mycket av programmerare som PR-byråer och
managementkonsulter, och är en för närvarande mycket expanderande bransch i
ständig förvandling. Kort sagt en fascinerande sfär att befinna sig i.

"Vi vill dessutom göra billiga lösningar där tyngdpunkten ligger på idé
snarare än form, där tekniken inte riskerar att bli ett hinder. Däremot är
det skönt att fler är bekanta med mediet, det för fokus bort från tekniken
till vad vi faktiskt vill säga genom den."

AH: Sedan 1995 dess har en hel del hänt med nätets möjligheter; folkhemmet
Sverige är numera uppkopplat och bandbredden ökar i takt med nya krav på
snabbhet och tillgänglighet? Har förändringen av de tekniska förutsättningarna

ändrat ert sätt att arbeta konstnärligt med detta medium i projektet?

KH & ÅA: Nej, rent tekniskt har det egentligen inte skett så mycket,
internet är fortfarande ganska primitivt om man inte har de senaste
programmen och processorerna, och det har inte vi. Vi vill dessutom göra
billiga lösningar där tyngdpunkten ligger på idé snarare än form, där
tekniken inte riskerar att bli ett hinder. Däremot är det skönt att fler är
bekanta med mediet, det för fokus bort från tekniken till vad vi faktiskt
vill säga genom den. Men naturligtvis välkomnar vi projekt och idéer som
använder sig av nya applikationer.

AH: I [a:t] finns också lika mycket utrymme en teoretisk diskussion.
Överhuvudtaget tycks konstnärer som arbetar med nätspecifik konst vara
medvetena och intresserade av att också delta och forma den teoretiska
diskussionen? Varför är det viktigt för er?

KH & ÅA: Att uttrycka sig är det centrala, sedan tar man de metoder som
står till förfogande. Varje uttryckssätt har sina begränsningar och vi
formas av dom. "The media is the message". Genom att röra sig fritt mellan
olika uttrycksmedel håller man sig klarare i tanken. Det konstnärliga
arbetet pendlar hela tiden mellan aktion och reflexion, i vilket
konstverket undersöker det man inte riktigt vet vad det är och teorin
kommer i efterhand som ett sorts efterarbete, som i sin tur leder till nya
frågor. Idéer måste testas, formas genom aktion, för att det överhuvudtaget
ska finnas någon grund för dem.

AH: I projektet kopplas konstnärer till företagsvärlden - och tvärtom? Hur
ser samarbetet ut mellan [a:t] och företagen?

KH & ÅA: Väldigt olika, vi har hittills aldrig haft någon reell sponsor som
gått in med en större summa pengar, istället är det ett lappverk av
tjänster och gentjänster. Vi har i första hand tagit kontakt och samarbetat
med företag där vi har haft ett direkt utbyte av varandra. En viktig del av
detta utbyte är de samtal som uppstår. Det är inte heller i första hand
företagen som hjälper utan personer på företagen som på olika sätt
engagerar sig på en mer personlig basis för att de helt enkelt tycker det
är kul att vara med.

"Hierarkiska strukturer finns det helt klart gott om, särskilt inom
konstvärlden, och frågan är vad som är värst, att anpassa sig för att få
konstnärsstipendier eller att anpassa sig för att få sponsorer."

AH: Konstnärer i företagsvärlden har diskuterats på två symposier jag varit
på i vår. Kritiker menar att det är en "ohelig allians" och att konstnärer
kliver in i företagsvärlden på ett ganska naivt sätt (utan att inse att de
tilldelas en plats i den hierarkiska strukturen etc)? Hur ser ni på den kritiken?

KH & ÅA: Skulle gärna diskutera det med kritikerna, det är onekligen en
delikat fråga. Hierarkiska strukturer finns det helt klart gott om,
särskilt inom konstvärlden, och frågan är vad som är värst, att anpassa sig
för att få konstnärsstipendier eller att anpassa sig för att få sponsorer.
Konstnären har alltid varit en narr som underhåller den som har råd att
betala. Vi prostituerar oss hellre genom lönearbete än att vi prostituerar
oss som konstnärer. Konsten är att hålla sig på gränsen till den makt som
ger medel att förverkliga målen utan att bli det medel som förverkligar makten.

AH: Jag tänker på de unga konstnärer på Ars Electronica som till en början
blev sponsrade av Microsoft när de drev lite "lagom" med företaget men att
alla pengar stryptes när de enligt företaget "gick för långt"?
Finns det utrymme för kritik eller ironi i samarbetet mellan [a:t] och olika företag?

KH & ÅA: Ja och nej. De företag som intresserar sig för oss för att vi
representerar "Konsten", som ju är något fint, känner sig ofta lite lurade.
De som intresserar sig för oss för att vi kommer med annorlunda tankar och
idéer, de klarar ofta av kritik. Vår ambition är inte heller att bli
sponsrade för att sedan göra "vår grej", vi ser sponsringen som en del av
konceptet, där det företag som sponsrar naturligtvis är ett del av verket.
Som t ex "Museum of Temporary Art" som sponsras av Torget. Där drev vi med
den moderna museeidén att sprida kultur till alla snarare än att vi drev
med Torget som har en liknande ambition, och det var självklart att göra
detta i samma populistiska kvällstidningsanda som hela Torget står för.
Självklart är vi dock hela tiden medvetna om risken att gå för långt, och
att någon plötsligt kan få för sig att vi skadar företagets rykte - vilket
också har drabbat oss ett par gånger. Men detta är dock mycket mer
intressant och lättare att bemöta - i rationella termer - än t ex den
censur som bedrivs på konstinstitutionerna under täcknamnet "konstnärlig kvalitet".

"Vi kräver dessutom rätt mycket av de konstnärer vi arbetar med - i
öppenhet och vilja att diskutera sitt arbete med oss. Vi tror inte alls på
ensamma genier utan på att idéer skärps om de luftas på ett tidigt stadium."

AH: Verken på [a:t] :s hemsida håller hög konstnärlig kvalitet, både
idémässigt och formmässigt. Hur går urvalet av konstnärer/verk till?

KH & ÅA: Tack!
Urvalet är inte helt enkelt. Vi arrangerar utställningar för att det alltid
leder till något annat än man tänkt från början, och vi väljer inte verk
utan konstnärer vi tycker är intressanta och som vi tror kan göra ännu
intressantare saker under rätt förutsättningar. När vi startade det första
projektet vände vi oss till konstnärer som arbetade rätt fritt med många
olika medier. Vi trodde att tänka i relationer, rumsligt som konceptuellt
var en metod väl lämpad för hypertext och mer intressant än någon särskild datorvana.

Vi kräver dessutom rätt mycket av de konstnärer vi arbetar med - i öppenhet
och vilja att diskutera sitt arbete med oss. Vi tror inte alls på ensamma
genier utan på att idéer skärps om de luftas på ett tidigt stadium. Detta
accepteras kanske bättre av de inblandade konstnärerna för att vi själva är
konstnärer och inte teoretiker som använder sig av konstutställningen som
ett sätt att illustrera sina förutfattade meningar.

AH: Jag använder [a:t]:s hemsida som en slags portal i Internetdjungeln, en
slags "kvalitetsmärkning". Just problemet att navigera till intressanta
www-adresser diskuterar jag ofta med kollegor. Nu har vi börjat byta
adresser som bokmärken för att snabbare hitta intressanta verk. Är det
något ni tänker på, hur besökare ska hitta till [a:t]? Får ni respons från
besökare på hemsidan?

KH & ÅA: Vi har varit rätt dåliga på sistonde vad gäller marknadsföring,
mer fokuserad på pågående projekt. Men tidigare har vi annonserat på alla
möjliga håll (det som går att göras gratis), och vi får fortfarande en del
kommentarer från besökarna av sidorna. Problemet är att ta hand om alla, vi
har inte resurser för att vara någon slags service för konstintresserade
och det finns andra som har tagit på sig den uppgiften som t ex Artnode och
Kulturnät Sverige.

AH: Snart kommer ett par tre artiklar av mig och Charlotte Bydler om
nätspecifik konst i en svensk kvällstidning. Där formulerar vi bland annat
kritik mot att kulturredaktionerna inte recenserar eller kommenterar
nätkonst. Är det något ni har en åsikt om?

KH & ÅA: Nja, vi är rätt dåligt pålästa, och har själva inte några direkta
klagomål då vi alltid lyckats få relativ god massmedial uppmärksamhet. Inte
i första hand av kulturredaktionerna kanske, men av mer allmänna och
IT-orienterade medier. De stackars kulturskribenterna har ju så oerhört
mycket de ska titta på och vara experter i, så att en än så länge rätt
marginell kulturyttring som nätkonst - som dessutom kräver att man ska vara
väl insatt i så väl samtidskonst som IT - inte kan ges särskilt stort utrymme, är inte konstigt.

AH: Det är absurt att Sverige är så pass uppkopplat men att det inte finns
någon nätspecifik konst där vi är vana att finna annan samtidskonst, på
museer, konsthallar eller institutioner. Har ni någon gissning om varför? Åsikt?

KH & ÅA: Tja, när nu snart 50% av Sveriges befolkning är uppkopplad så
spelar det väl ingen större roll om museerna inte hänger med? Biblioteken
finns dessutom kvar trots försöken att lägga ned dom och där finns ofta
internettillgång. Men museerna hinner nog snart ikapp, så bråttom är det
inte! Och varför ska museerna sponsra Compaq när man inte ens har råd att
ersätta de konstnärer som ställer ut ? Snart är det inte bara konsten som
görs gratis utan även datorer som förutspås få samma prisutvecklingen som mobiltelefoner.