home
next
previous
english
  Erik Pauser är verksam som konstnär och filmare. Senast visades Pausers och Johanna Ekströms utställning Brott på Färgfabriken, Stockholm (hösten 1999). Tidigare har utställningen turnerat i Sverige och bl a visats på Bildmuseet i Umeå och Göteborgs konstmuseum. Erik Pausers och Johan Söderbergs långfilm "Lucky People Center International" släpps i England i november 1999 och i Schweiz och Österrike under vintern 2000. Filmen har även distribuerats i Sverige, Danmark, Kanada och Tyskland.

Annika Hansson är chefredaktör för CRAC in Context www.crac.org Hon arbetar också med Moderna Museets hemsida www.modernamuseet.se Hon var tidigare chefredaktör för Art Orbit www.artnode.se/artorbit
 
klicka på bilderna för att se ett utdrag ur "466 ly to thai street" i real video format 		 
 

I slutet av sextiotalet nådde Vietnamkriget sin kulmen. Bilder från kriget kablades ut till TV-apparater runt om i världen. Framför en kamera avrättades en bakbunden nordvietnamesisk fånge på en gata med ett skott i huvudet. Året var 1968 och hemma framför TV:n i en svensk småstad satt en pojke och såg hur vapnet avlossades mot mannens tinning. Pojken var Erik Pauser, elva år gammal. Bilden glömde han aldrig och trettio år senare är den utgångspunkten för hans dokumentärfilm "466 Ly To Thai Street" som producerats för programmet Ikon på Sveriges Television.
Titeln på Erik Pausers film anger den gatuadress i Saigon där mannen dödades framför fotografen Eddie Adams kamera. Och där tar filmen sitt avstamp, både geografiskt, historiskt, politiskt och inte minst känslomässigt.
I arbetet med filmen har Pauser som konstnär utfört ett arbete som är identiskt med ett journalistiskt uppdrag. Från idé till research, resor, intervjuer, inspelning, redigering och så småningom ett färdigt resultat. Arbetsprocessen är välbekant för Pauser som går till väga på ett liknande sätt i andra projekt. Han menar att det finns mycket att hämta i intervjusituationen där det är tillåtet att ta upp de allra känsligaste frågorna - som man inte skulle våga göra i en vanlig social samvaro.
Och det är just intervjuerna med två amerikanska Vietnamveteraner som bildar en ram kring bilden i Pausers film. De nu grånade männen berättar vad de upplevde som unga soldater. De talar om hur kriget påverkat dem och tycks fortfarande söka förklaringar i sitt inre på de grymma handlingar de själva en gång utförde. Med deras röster blir bildsekvensen mer än en svart-vit arkivkopia från en avlägsen plats och en avlägsen tid. Den blir angelägen här och nu.

 
 
klicka på bilderna för att se ett utdrag ur "466 ly to thai street" i real video format
 
  Länge tog Erik Pauser för givet att Adams syfte med att filma avrättningen på gatan var att skildra krigets grymhet. Han fick revidera sin åsikt när han förstod att kameran inte bara råkade vara på plats när avrättningen skedde. Tvärtom dödades fången just för att kameran fanns där. Den sydvietnamesiske generalen Loan som avlossade vapnet ville statuera exempel och visa det för resten av världen. Vietnamkriget brukar kallas det första TV-kriget och det var generalen väl medveten om. Därmed sätter Pauser fingret på frågan om fotografiet som förmedlare av fakta - det vi upplever som det dokumentära i en film eller bild. Här ifrågasätts också den gängse uppfattningen om kameran som ett "passivt" registrerande öga: likväl som kameran skildrar händelser som denna kan den också iscensätta dem.
Till historien hör också att fotografen Adams - som förövrigt belönades med Pulizerpriset för denna bild - ångrar djupt att han någonsin filmade händelsen. Inte för att närvaron av hans kamera indirekt orsakat en annan människas brutala död utan för att filmsekvensen förstört generalens liv. Den handlingskraft och övertag som generalen ämnade demonstrera kom som bekant i en helt annan dager då de kritiska rösterna blev starka nog. Bilden av avrättningen blev en vändpunkt i massmediernas rapportering från kriget och opinionen vände sig mot USA:s inblandning i Vietnamkonflikten..
Pauser hade bokat en intervju med Adams som men denne drog sig ur i sista stund. I dokumentären läser istället en skådespelare ett citat av Adams från ett tidigare uttalande. Vi får veta att fotografen höll kontakt med generalen i årtionden efter det att bilden togs - som för att döva sitt dåliga samvete.
Filmen "466 Ly To Thai Street" väcker många frågor men det är ändå en som sammanfattar alla andra: "varför?". I veteranernas berättelser, i Pausers tysta men intensivt lyssnande uppmärksamhet och i Adams inklippta bilder tvingas tittaren konstatera att det inte finns något entydigt "därför". Inte i det här kriget och inte i något annat. Men med sin dokumentär gör Pauser det enda möjliga: han förmedlar ett begränsat utsnitt av tänkbara förklaringar presenterade av dem som faktiskt var där. 		 
 
klicka på bilderna för att se ett utdrag ur "466 ly to thai street" i real video format