Lumières Y2K

Experimentfilmens historia är lika gammal som filmens. Både Muybridge och Edison experimenterade under 1880 och 90-talen med stillbilder och tekniska lösningar för att få fram rörliga bilder. Bröderna Lumière var dock de som först visade film för betalande publik. Därefter tog det inte lång tid innan George Méliès lät konstruera sin egen kamera och började använda sig av mediet. Han experimenterade friskt och skapade filmer som fortfarande överraskar och inspirerar.

Rörliga bilder som konst uppstod redan vid seklets början. Senare kom videokonsten och under de senaste åren digital konst i olika former. Vare sig det rör sig om projicerad experimentfilm, videokonst i monitor eller
på TV, installationer med videoprojektioner eller datagenererade rörliga bilder på CD-rom eller Internet, så har de ett gemensamt. De är rörliga bilder som konst. Detta i sig ger dem alla ett speciellt förhållningssätt
till tid och rum och kräver ofta av betraktaren att infinna sig på en plats under en viss tidsperiod.

De första filmarna trodde på filmen enbart som ett dokumenterande, tekniskt verktyg. Idag, när en gigantisk industri har uppstått kring filmen, vet vi att den har större potential än så. I experimentfilmens historia har man utforskat olika aspekter av mediet. Man har arbetat med filmens fotografiska egenskaper genom att belysa den på olika vis, använda kemikalier och färger, gräva ner filmen under marken och låta den angripas av bakterier för att nämna några exempel. Annat som experimenterats med är klippningsteknik, berättarteknik, projektorer, projektionsytor, projektionistens roll, etc. Det har funnits många rörelser
inom experimentfilmen och den har haft en mängd olika beteckningar. Idag har filmen som media, oavsett beteckning, en självklar och i högsta grad aktuell plats inom konsten.

När den bärbara videokameran lanserades som produkt i mitten av 60-talet uppstod videokonsten. Nam June Paik var pionjären och han använde det nya verktyget för att bl.a. arbeta med frågor kring televisionen. Med tiden har videokonsten till stor del lämnat frågor kring mediet TV och objektet
"TV-apparat". Bilder projiceras och har blivit del av installationer som även innehåller objekt i relation till den rörliga bilden. Video har möjliggjort arbete utan framkallningsprocesser och arbete med bilder som
visas direkt. Övervakningskameran med dess möjligheter och problematik är t.ex. en inrikting som utforskats och är videospecifik.

Dagens digitala konst har tydliga kopplingar till videokonsten, men även till den växande digitala spelindustrin och Internet. Att lagra information digitalt ger t.ex. möjligheter att skapa verk som varken har början eller slut och som inte kräver att betraktaren tar del av verk under en viss tidsperiod. Experimenterandet och utforskandet av mediets möjligheter har bara påbörjats.

Den digitala konst som görs idag är viktig att sätta i relation till den rörliga konstens historia. I Sverige finns just nu inget forum för att regelbundet kunna ta del av denna historia samt nya verk som skapas. I Paris kan man en gång i veckan se verk på klubben "Scratch". Information om veckans program kan man få
genom distributören Light Cone i Paris. I London visas på Lux Cinema, Hoxton Square regelbundet verk. Information om dessa visningar får man från London Electronic Arts.

Svenska Filmform har börjat göra visningar av både historiskt och nytt material i Stockholm, Göteborg och på festivaler utomlands. I Stockholm kommer en verksamhet inom snar framtid att komma igång med regelbundna visningar.