Från fluxus till event marketing

Beskrivning: Konstnärer i nya medier
Syfte: Att växa
Innehåll: Vad som rör sig i det kollektivt undermedvetna
Teknik: Alla medel tillåtna
Kostnad: 1600 kr/h
Kontext: Lunchmöte med PR-strateg

Jag vet att han ännu inte är fyllda trettio, men det är lätt att glömma när man väl sitter framför denne självmedvetne streber uppfostrad i Stenbecks anda och med skolning vid amerikanska universitet. Hans beställning är effektiv och lunchen serveras snabbt och diskret, väl avstämd mot en milsvid utsikt över staden, där vi sitter högt över folkvimlet vid Slussen.

- Så, berätta nu om något av dina spännande konstprojekt, vad var det nu, någon invandrare på Moderna Museet?

- Ingen invandrare, ett fackombud, men det blev aldrig nåt, ansågs för långt från ämnet.

- Så synd, det var ju en strålande idé att ställa ut facket på museum, precis där det hör hemma. Det är sådana idéer vi behöver, något som får folk att haja till. Som jag sa tidigare, vi flyttar till nya lokaler i vår,
och det är så tröttsamt med alla dessa miljöanpassade Room-inredningar, vi skulle vilja ha något fräschare, något radikalare. En installation vore nåt. Vad kostar ditt fackombud i timmen månne?

- Han är arbetslös? Men så bra! Det är ju ännu bättre, en sann son av folket, och antagligen billig dessutom. Har han några kompisar kanske? Det skulle vara snyggt med en folkmassa, ja kanske inte varje dag, men på fredagar eller nått. Du anar inte hur det är i mediabranschen, folk anstränger sig så för att vara nyskapande men det slutar ändå med att alla göra samma saker och ser lika svartklädda ut. Vi behöver lite reell konst, såna som du som gör flippade saker. Det är inte lätt att få uppmärksamhet i medierna ska du veta, det krävs minst en Don Juan med HIV eller såpastjärna som utnyttjas av pedofil för att få något genomslag. Förresten, var inte han i Robinson också konstnär? Genialt, du vet möjligtvis inte vad hans agent heter? Fast pedofiler är rätt uttjatade numera, och allt överskuggas för tillfället av NATOs PR-apparat. Skulle nog vara bättre med nåt sorts krigsoffer. Du känner ingen Kosovoalban?

På väg till nästa möte funderar jag fortfarande på frågan om agent. Ska kanske sadla om och bli konstnärsagent? Oväntade händelser till högstbjudande!

Att jag fortfarande kallar mig själv konstnär är mest i brist på bättre definitioner, och att det ger mig ett alibi för att utforska världen på mitt eget sätt. När jag och Åsa Andersson startade [a:t] Association for
Temporary Art 1995, var syftet bland annat att titta närmare på den hypade informationsbranschen. Metoden att skapa ett konstnärligt utbyte genom att sätta konstnärer på diverse IT-företag låg rätt i tiden, och att berättiga konsten genom dess nytta för utvecklingen av nya medier var då som nu mycket populärt. Även vi trodde på detta och vårt behov av att bevisa nyttan med vår existens - även utanför konstvärldens trygga ramar - var stor.

Några år senare och flera erfarenheter rikare är jag ännu inte helt desillusionerad, men rätt trött på denna nytta. En nytta som i slutändan alltid ska kunna ge vinstnytta. Min längtan efter det oexploaterade,
onyttiga blir allt större. Och en sak är helt säker. Hittar jag detta först blir jag rik.