Om upprinnelsen till den digitala konsten
Gary Svensson f.1961 är doktorand på Tema Kommunikation sedan 1994. Han arbetar på en doktorsavhandling som försöker inrama datorkonstens utveckling i Sverige mellan åren 1965 till 1985.
Firebird, färgfotografi 1976. Göran Sundqvists bilder transformerades under början av 1970-talet genom en scanner på SR/TV i Stockholm. Då kunde Sundqvist färglägga tidigare produktion. Denna bild är från början en avfotografering av en tidig monitor. Sundqvist arbetade under 1960-talet bland annat med Lars-Gunnar Bodin och Jan W Morthenson. Inte sällan bar bildserierna spår av stokastiska eller aleatoriska serieutvecklingar i konkret anda, den egna produktionen är dock mer spontan/abstrakt. Sundqvist var också en av de första som programmerade "hålkortsstyrd musik" på SAAB:s D2 och senare D21.
Digitala tekniker och den experimentlusta som omger nutida konstnärligt arbete har till sitt koncept historiska referenser. Först under senare år har det dock varit möjligt att tekniskt realisera de idéer som burits fram enskilt eller kollektivt i den konstnärliga miljön. Det är idag svårt att tänka tillbaka på en tid då konstnärer misstänkliggjordes för sitt engagemang då de närmade sig datortekniken, till den tid då datorerna var ett rött skynke på konstens arenor. Möjligtvis kan man se det så: att konstnärerna i hög grad var med om att omforma den gängse uppfattningen - så att den digitala tekniken ej längre enbart associerades med missilstyrning eller personregistrering. Det blev uppenbart för det stora flertalet att datorerna kunde vara verktyg i humanismens tjänst; på liknande sätt som palettkniven.
Finns det historiska begreppet?
Jag vill peka ut några olika fält, ur vilka datorkonsten hämtat den första inspirationen och som resulterat i det genrebegrepp som vi kan kalla för Datorkonst. Begreppet är inte entydigt eller självklart, konstverk av denna typ har benämnts på olika sätt under det inledande skedet: beräknad konst, datakonst, multikonst etc. (1) Sedan fem år tillbaka har jag arbetat med en avhandling och sysslat med både begreppsutredning och nutidshistorisk forskning med ett konstvetenskapligt perspektiv. Datorkonst behöver inte röra sig inom samma diskursiva fält som digitala bilder. Datorer, analoga eller digitala, har blivit synonyma med det digitala begreppet och det finns säkert flera goda anledningar till detta. Annars kan man tänka sig andra former av bildmaterial som bearbetats på "digitalt sätt"; ett exempel kan vara inom den automatiserade vävtekniken - möjligtvis också mosaiker etc. Det beror på vad vi lägger i begreppet "digital". Vi skulle, som man gjort i musikerkretsar, kunna enas om ett annat huvudbegrepp - elektroniska bilder. Då skulle historieskrivningen bli en helt annan men vi skulle likväl möta olika former av problem med avgränsning och precisering. Vi vet att den elektroniska musiken har en lång historia som i det närmaste är analog med modernismens epok, kanske till och med äldre om vi räknar med Elisha Gray´s (1835-1901) "Musical Telegraph" (2) eller nöjer oss med Lev Sergeivitch Termen´s (1896-1993) "ThereminCello" (3). Musiken kan därmed sägas ha utvecklats tidigare och på annat sätt än bildkonsten; både komponister och publik har kanske därför ett annat förhållningssätt till tekniken, till det medium som bär fram verket.
En reformerad arena
Den grekiske komponisten Iannis Xenakis gjorde redan 1962 och 1963 stort intryck på Fylkingens medlemmar då han besökte Sverige. EMS (4) i Stockholm låg långt framme i utvecklingen internationellt sett och flera av våra mer experimentella komponister använde sig av elektronmusikens möjligheter. (5) Det är riktigt att konstens arenor vidgades under perioden men än tydligare är att konstens sociala forum ändrade karaktär. Multikonst, happenings, flygblad etc var resultaten av den grafiska utvidgning som följde av, eller gav uttryck för, tillgänglighetens förändring. Det fanns konstnärlig verksamhet av betydelse utanför de "institutionella rum" som tidigare till stor del varit synonyma med själva begreppet konst. Det är i detta sammanhang som vi måste förstå upprinnelsen till datorkonsten samt till det
fenomen som vi kallar för "digital bild". Diskussionen kring datorkonsten har inte enbart berört det rent estetiska. Datorerna hade utvecklats i en kliniskt vetenskaplig miljö och att använda dessa som redskap i en konstnärlig praktik var inte odelat förbundet med positiva reaktioner(6). Utvecklingen skedde, rent geografiskt, på spridda platser runt om i världen men oftast i en akademisk miljö; exempelvis vid Tekniska Universitetet i Stuttgart eller vid Sonologiska institutet vid Rijks Universiteit, Utrecht.
Här ser vi också den tydliga gränsöverskridningen, exempelvis genom tidigare nämnda koppling till musiken (7). De "första" datorkonst-utställningarna 1965 var relativt små; i Stuttgart var det matematikern Georg Ness som visade en samling bilder vid Technische Hochschule, i New York var det två anställda vid Bell Labora-tories, Bela Julesz och Michael Noll, som ställde ut på Howard Wise Gallery. Men det lär ha varit den amerikanske forskaren William A. Fetter som först etablerade uttrycket Computer Graphics 1960 i samband med sitt arbete vid Boeings forskningslaboratorier. Fetter undersökte piloters rörelser i imaginära cockpits åt flygindustrin. Det var således inte "konstnärer" i allmän betydelse, som upphöjde detta till "konst" utan olika typer av forskare. Först tre år senare, efter en utställning i London 1968, började konstnärerna på allvar närma sig datorkonsten.(8) Det var ovanligt att konstnärerna arbetade själva med dessa, på den tiden, enormt stora och komplicerade datamaskiner. I gynnsamma fall hade konstnärerna ett nära samarbete med en eller flera tekniker. Så var fallet i fråga om de kanske mest kända svenska datorkonstnärer från denna tid: Sture Johannesson, som i många år samarbetade med Sten Kallin på Svenska IBM och Beck & Jung som samarbetade med Bob Wissler. Även om flera av konstnärerna senare byggde upp egna studios var de i ett inledande skede beroende av teknisk assistans.
Alea iacta est
Det är dock ingen slump att jag inledningsvis tog Xenakis som exempel på digitala pionjärer. Inom kretsen av unga musiker kring Fylkingen fanns Lars-Gunnar Bodin. Bodin var komponist men sysslade också med bildkonst. För snart 40 år sedan arbetade han med slumptabeller i sina stockstiska eller aleatoriska kompositioner; ett arbete som gick betydligt snabbare med hjälp av processorstöd. I början av 60-talet var det naturligtvis relativt enkla datamaskiner som kunde komma ifråga och de tidigaste "datorkonstverken" hade inte någonting annat att göra med datorer än det faktum att de var beräknade genom en processor. Själva arbetet utfördes manuellt. (9) Datorkraften var för de konkreta konstnärerna en del i "avpersonifieringen" av verket. Det fanns de som använde datorerna på annat sätt men det var mestadels tekniker inom industrin som tyckte sig se nyttan med denna nya grafiska framställningsform. När Bodin träffade Göran Sundqvist resulterade detta i att tidigare idéer kunde förverkligas genom betydligt snabbare bearbetningar än de som Bodin tidigare gjort. Bodin/Sundqvist ställde ut sina bilder på Torsten Ridells anordnade L´artiste et L´Ordinateur, som bland annat visades i Paris 1979 (10). Det blev en märklig historisk dokumentation över aktiva konstnärer som var verksamma just innan datorskärmarna blev vanliga.
Idag, ganska precis tjugo år senare, har datorerna alltmer kommit att förknippas med multimediala framställningar av ljud, bild och text, helst rörliga bilder och gärna i realtid. Datorn har blivit ett verktyg bland många andra men är datakonsten synonym med "digital konst"? Arkitekten Wolfgang Huebner har i sin artikel "Människan och maskinen" (11) beskrivit hur den första bild som producerades i automatiserad vävteknik, programmerad med hålkort, var ett porträtt. Således låter sig inte området avgränsas vare sig genom hålkorten eller automatiken. Men är det överhuvudtaget viktigt för oss att veta om verket är digitalt eller ej? Reagerar vi över ett digitalt instrument i en konsertsal eller en digital inspelning av ett musikstycke? I och med att "datorkonst" är ett begrepp som under lång tid konstruerats, har jag i ett nutidshistoriskt perspektiv undersökt experimenten och praktiken snarare än begreppen. Men för att kunna göra undersökningen har det krävts ett stipulerat begrepp. I begreppet ligger dels en förståelse av att verken bearbetats med automatiserad teknik i sina beståndsdelar; i betydande grad av det som
kallades för "datamaskin" eller senare "dator". Däremot lägger jag inte in någon avgörande betydelse i huruvida verket skapats till att visualiseras i något bestämt medium. Det vill säga; det behöver ej vara fråga om bilder som visas på monitor. Däremot finns det likheter mellan dagens och historiens digitala konstverk på ett annat, mer konceptuellt plan; intentionen att uppnå synteser av de olika uttrycksmedlen, användandet av text, bild och ljud som helhet, användandet av mediets egna förutsättningar och spridningsmöjligheter, produktioner som ej enbart befinner sig inom de konstnärliga fälten.
Ytterst få undersökningar har hittills gjorts beträffande datorkonstens ursprung. Nästan all verksamhet har koncentrerats på samtida utveckling, trots att samtiden hunnit bli historia innan rapporterna tryckts. Denna brist på historisk förankring är, enligt min mening, anmärkningsvärd. Detta har skett samtidigt som större översiktsverken ännu ej behandlat de elektroniska uttrycksmedlen - datorkonstens historiska utveckling i Sverige är en vit fläck.
Noter och referenser:
1 Se mångfalden i exempelvis: Franke, H. W. Computer graphics, computer art. [London, New York], Phaidon 1971, Gruenberger, F. J., University of California Los Angeles., et al. Computer graphics; utility, production, art. Washington,, Thompson Book Co. 1967, Leavitt, R., (ed) Artist And Computer.
Morristown, New Jersey, Creative Computing Press 1976 m fl
2 http://www.obsolete.com/120_years/machines/telegraph/index.html
3 http://www.nashville.net/~theremin/TPubs.html
5 Hultberg, T. Fylkingen: ny musik och intermediakonst, Fylkingen förlag 1994, Nylén, L. Den öppna konsten 1998
6 Om detta har en rad konstnärer vittnat: Sture Johannesson, Torsten Ridell m fl. Det är i mitt intervjumaterial svårt att hitta
konstnärer som tycker sig ha fått enbart positiva reaktioner. Framför allt var det konstnärskollegor som inledningsvis ställde
sig avvaktande inför den nya tekniken.
7 Dietrich, F. "Visual Intelligence: The first decade of computer art."
Leonardo 1986 19(2): 159-169.
8 Ridell, T. (1983). Dator i konstnärlig verksamhet. Datorgrafikdagar 7 - 9
Juni 1983, Institutionen för datavetenskap (IDA) Linköpings universitet.
9 Min intervju 1998
10 Beck & Jung och Centre culturel suédois Artiste et ordinateur :
[exposition] : Paris, Lille, Caen, 1979. Paris, Centre culturel suédois 1979
11 Huebner, W. (1982). Människan och maskinen. Chromo-Cube. Beck & Jung Lund,
Wedgepress & Cheese: 21- 33.